Albert Ehrnrooth

Journalist, photographer and social commentator.

En skollärare måste kunna sjunga

28 onsdag 11 oktober 2017 Hufvudstadsbladet Kultur-Impuls-Albert Ehrnrooth

Man kan tycka att det mesta och bästa om Martin Luther redan har skrivits under den första halvleken av det gångna reformationsåret. Som bekant skakade augustinermunken om våra trosföreställningar. Han var en rebell, en antikrist och tråkigt nog även antisemit. Luther förklarades fredlös, räddades av en kurfurste och gifte sig med en nunna.

Han var en makalös översättare och bästsäljande författare. Han utnyttjade den tidens informationsteknik som ingen annan. Men få av Luthers senaste levnadstecknare uppmärksammar hans stora betydelse för den klassiska musiken. Bachs musik är otänkbar utan Luther.

Musik(teori) var ett grundämne i Martin Luthers latinskola i Eisenach (samma skola som J. S. Bach 200 år senare bevistade). Han sjöng i skolkören, och efter skolan framförde han ibland med några vänner världsliga sånger för lite extraknäck. Hans tenor- och altröst (!) var klar och fin. Dessutom var han en skicklig flöjtist och lutenist. Mästersångaren Hans Sachs gav honom smeknamnet ”den Wittenbergska Näktergalen”.

Före reformationen sjöngs det i kyrkan nästan alltid på latin. Det var endast munkar och utbildade körer som fick sjunga i katolska kyrkan. Luther önskade att menigheten kunde sjunga med och därför blev det också viktigt att översätta texterna till folkspråket. (I Åbo stift finns det för övrigt bevis för att församlingen redan på 1400-talet uppmuntrades att sjunga med!)

Luther skriver att han uppskattar musiken högre än alla andra konstarter och han sätter den näst efter teologin. Därför vill han också att psalmsångerna (koralerna) etableras som en väsentlig del i gudstjänsten. Melodin måste förbli enkel så att folket, när de sjunger, även har en chans att ta till sig både det undervisande (katekesiska) och känslomässiga innehållet. Tidigare hade man i kyrkan nästan alltid sjungit utan ackompanjemang. Men man kunde inte förvänta sig att hela församlingen kunde läsa noter eller uppfatta melodin. Därför blev det småningom vanligt att koralsång inleddes och ackompanjerades på orgel.

Vi vet att Luther komponerade minst 37 sånger men melodierna har för det mesta, åtminstone delvis, lånats (eller ska vi sägasamplats?). Det var vanligt att överta bekantagregorianska kyrkosånger och folkvisor återanvändes också. Ett undantag är Vår Gud är oss en väldig borg, som man anser att Luther själv komponerade.

Det väsentliga var att musiken tjänade texten och anpassades efter det tyska språkets melodi. Rytmen, som i gregoriansk sång var ganska fri, blev nu speciellt (ibland överdrivet) viktig. Man måste uppnå “en harmonisk
samverkan av text och noter, betoning och åtbörd framsprungen ur modersmålets rätta tal och stämma”, skrev Luther.

Luther sjöng själv flerstämmig musik (oftast efter måltiden) och beundrade Josquin Desprez’ mässor och motetter. Men hans egna kompositioner är för det mesta enstämmiga. Han uppmuntrade dock sin musikaliske rådgivare, hovkompositören Johann Walter att sätta dessa sånger för flerstämmig kör. Den ”fasta melodin”, cantus firmus, hölls av tenoren medan de andra stämmorna rörde sig runtomkring. Geystliche gesangk Buchleyn (1524) var den första körsångboken som gavs ut med Luthers godkännande. Vid Luthers död hade nästan 100 olika koralsamlingar publicerats, men endast sex av dessa under överinseende av Luther.

Luthers koraler och sångformler inspirerade under barocken Heinrich Schütz, Dietrich Buxtehude och dennes elev ohann
Sebastian Bach till storverk i Luthers anda. Bachs passioner, orgelkoraler och framför allt kyrkokantater bygger på Luthers teologiska och musikaliska budskap. Mendelssohn kunde också sin Luther och komponerade Reformationssymfonin med anledning av 300-årsfirandet av den augsburgska trosbekännelsen. Texten till Johannes Brahms Ein Deutsches Requiem är tagen ur Luthers Bibelöversättning och många andra tonsättare citerar också reformatorn på olika vis.
Många av Luthers tankar om musik är fortfarande läsvärda och borde ges ut i en separat skrift.

”Jag har alltid älskat musik. Den som kan denna konst är av gott virke och skickad till allt. Man måste ovillkorligen lära musik i skolorna. En skollärare måste kunna sjunga, annars, anser jag, är han inte en bra lärare.”